Emil Frisk

Ishockeyfinalen OS 2010, Kanada mot USA. Värdnationen möter landet mest flest medaljer detta OS. Spännande match? Javisst! Viktig match? Javisst! Hård match? Javisst! Rättvis match? Ehm ... nej. Huvuddomare är nämligen Daniel O'Halloran och Bill McCreary, båda från Kanada. Hur tänker man? Nu kollar jag i och för sig inte på matchen, och kan inte säga om det skett några korrupta domslut, men ändå. Tänk om, tänk rätt.

Sista dagen på lovet är här, och ångesten likaså. Dagen kommer i princip bara spenderas i kemiboken. Förhoppningsvis. Jag tycker förövrigt att kemi är så sjukt tråkigt. Det kan mycket väl bero på att det inte är min starka sida ... så jag får väl ta och försöka ordna det nu.

Önska mig lycka till, det lär behövas!

Yo, idag upptäckte jag en dold talang hos mig själv. Jag är en hejare på att freestyla. Släng er i väggen Eminem och allt vad ni heter, en ny stjärna är född! Bree!

Du har 7 nya meddelanden. I helvete heller.

• "Halva priset på förstoringar"
• "Bärbar dator för 0 kronor"
• "Hello, frisk_emil, check our 80% sale"
• "VIAGRA ®"

Och så vidare, och så vidare. Kan jag inte få ett riktigt mail någon gång? Snälla någon, maila mig. Skicka ett riktigt mail! Det vore trevligt som omväxling.

Kom nyss hem (hem till Victor) från en trevlig vistelse på 1st class coffeehouse med Jimmy, Agnes och Mathilda. När jag skulle betala så valde jag såklart det moderna och elektroniska alternativet; kort. Hur man kan ta betalt 40 kronor för två stycken colaflaskor är i sig ganska ofattbart, men det är en annan historia. Hur som helst så var det något problem med kortläsaren då, så den svettiga och småotrevliga karln bakom disken frågade om jag kunde betala efter fikan istället. Visst kunde jag det.

Några timmar senare, när det var dags att gå, så noterade jag att det inte var samma biträde som stod bakom disken. Självklart tog jag chansen och började gå mot dörren. Halvvägs ut så återvände dock den ursprungliga, otrevliga mannen. Men då fanns det ingen återvändo! Jag sprang visserligen inte ... faktum är att jag gick ganska lugnt ... men det är ändå en springnota!

OBS! Om min mor läser det här så vill jag säga att det absolut inte var med flit ... jag glömde att jag inte betalat. Om min far läser det här så vill jag säga; jag vet att du är stolt över mig! Och till sist, om det svettiga biträdet läser det här; ring mig så ska vi se att vi kan lösa det på något sätt.

Jag har faktiskt lite dåligt samvete.

Igår natt (eller ja, det var ju egentligen idag ... men ni förstår nog) blev det en natt fylld av hockey med grabbarna. I väntan på att kvartsfinalerna skulle börja, testade vi till och med själva sporten i fråga, dock i form av NHL 10 på Xbox 360. Är det något här i världen som jag är dålig på, så är det banne mig TV-spel. Denna gång var självklart inget undantag. Fast bilspel är ändå värst, det går bara inte.

Jag minns dock en period för bra många år sedan, då kunde jag spela Fifa 04. Och jag kunde inte bara spela, jag var till och med duktig på det! Det var min storhetstid när det gäller TV-spel...

Vaknar med viss värk i nacken i dag. Det beror förmodligen på något slarv vid gårdagens axelpass, eller bara på någonting heeelt annat. Hur som helst, för att citera landets pensionärer: vi har fint väder idag. Det borde nästan utnyttjas till någon fysisk vinteraktivitet, det är ju trots allt sportlov. Vi får se hur det blir med den saken, nu ska jag snart hem till Jimmy på en kaffe. Haha, mysigt.

Som sagt så är det här med vardagsbloggande inte riktigt min grej. Jag finner det mycket mer roande att klaga på saker, komma med dumma idéer och länka till konstiga Youtube-klipp. Men någon gång måste vara den första, och nu har jag tänkt att bli av med min dagboksoskuld. Jag tänker dock inte gå igenom hela dagen i detaljer (gör man det i en dagbok?), utan jag kommer förkorta dagen till två punkter.

Träning
Dagens träningssession var mycket trevlig, av flera anledningar. För det första så var Victor med på gymmet för första gången, och han skötte sig fint. Jag tog väl hand om honom - vilket inte innebär att jag sa till när han gjorde fel, utan jag ropade på de kunniga grabbarna när något sågt skumt ut, som i sin tur fick guida honom. Jag fann ganska snabbt att det var ett vinnande koncept. Jag tror faktsikt att han trivdes bra ... konstigt nog. På lördag släpar jag med honom igen.

Det tränades förövrigt axlar och biceps, vilket helt var Victors önskemål. Vi svettades på rejält och jag fann en kärlek till axelpress, vilket utan tvekan blev dagens roligaste övning. Vi avslutade med att ta en sväng i stretchbänken, eller vad det nu kan heta. Jag tyckte det var skönt, Victor fick allt blod i huvudet och Daniel han ... han såg bara allmänt konstig ut.

Sen kväll, tidig natt
Att göra ingenting är det roligaste som finns (vilket jag förövrigt skrev ett tal på engelskan i skolan om för något år sedan), speciellt när man gör det tillsammans med rätt människor. Jag och mina närmaste vänner är förjävligt duktiga på att finna underhållning i precis vad som helst. Med det sagt har jag förhoppningsvis väckt ett par frågetecken om vad vi gjorde denna kalla vinternatt! Well, det lämnar vi osagt...

Jag är inte speciellt modemedveten, det har jag aldrig vart. Men idag, på bussen hem från gymmet, såg jag en man iklädd en mössa som till och med fick mig att skratta. Nu är det säkert inne att ha sådana mösser bara för det, men det bryr jag mig inte om, för ful var den fanimej.

Tyvärr vågade jag inte fråga om han ställde upp på ett foto, så det får duga med en smygbild av halvkass kvalité.

Bilddagboken - en plats för bilder och dagböcker. Men främst är det en källa för idioti. Jag brukar hålla min besserwisserpersonlighet någorlunda i schack, men när man ser personer som misshandlar det svenska språket till en sådan grov grad att det mer liknar Swahili, då kan jag inte hålla mig. Låt mig visa några exempel. Kanske kan vi utveckla en ny typ av underhållningsform av detta, för det är då inte lätt att hålla sig för skratt alla gånger. Frågan är om hon är seriös. Hoppas inte.

Ibland träffar man människor som får en att ställa sig själv den spontana frågeställningen; vad fan går han på? Den här gången fick jag visserligen bara läsa om personen, men lika kul var det för det. Det handlar om en man i Eslöv som, enligt Aftonbladet, vänt sig till det lokala poliskontoret för att reklamera en minst sagt udda vara i sådana sammanhang - hasch.

"Inför ögonen på de häpna poliserna berättade han att han hade rökt hasch i tio år, men kände sig rökt på den senaste leveransen."

Jo, det har nog satt sina spår tror jag allt. Men jag kan inte sluta att tänka på hur kul det vore att se Sverker Olofsson stå i Plus och ställa Eslövs smuggarkung mot väggen. Hur som helst så kanske det är dags att skrota pipan för den här snubben. Ta ett äpple förfan.

Som bloggare har jag ett par års erfarenhet, även om just den här bloggen precis är skapad. Jag har bestämt mig för att lägga ner den gamla bloggen, för istället fortsätta här. Se det som en själavandring. Den gamla kärran har gjort sitt, och föds nu åter som en ny. Hurvida karman gör denna blogg bättre eller sämre än den förra återstår att se. Idén är hur som helst att jag här ska kunna vara lite mer personlig än tidigare. Jag har jämnt gått under ledorden att inte en jävel är intresserad av mitt liv och vad jag åt till frukost i morse. Men vafan, det är ju tydligen sådant som går hem hos folk nu för tiden. Så varför inte göra ett försök liksom.

Men räkna inte med att det bara kommer komma massa påtvingande dagboksinlägg, icke sa nicke. Jag kommer fortfarande blanda in lite helt osammanhängande inlägg precis som vanligt! Så, mina damer och herrar, ska vi förklara denna nya blogg öppen då?